Svar på de vanligaste frågorna - FAQ

Varför kärnkraft?
Varför Fennovoima?
De regionalekonomiska effekterna av det nya kärnkraftverket
Beslutsfattandet
Kärnsäkerhet och strålning
Miljökonsekvenser
Uranet och kärnavfallet
Kostnader

Varför kärnkraft?

Varför behöver Finland ny kärnkraft?

De åldrande stenkolskraftverken stängs, vilket är bra med tanke på klimatet. Också de kärnkraftverk som nu är i drift når slutet på sin driftsålder under åren 2020–2030.
Självförsörjningen inom elproduktionen borde ökas. Det är osäkert om elimporten från Ryssland kommer att fortsätta under de kommande åren.

Kärnkraften ger inte upphov till några koldioxidutsläpp och behövs för att klimatmålen ska kunna uppnås.

Varför satsar man inte på förnybara energiformer eller en minskning av elanvändningen i stället?

Det finns ingen anledning att ställa kärnkraften, de förnybara energikällorna och energieffektiviteten mot varandra. Alla behövs för att elen ska räcka till och för att klimatmålen ska kunna uppnås. 

Varför Fennovoima?

Varför grundades Fennovoima?

Fennovoima är ett finländskt energibolag som grundades år 2007. Bolagets målsättning är att bygga ny kärnkraft i Finland och att producera el åt de 64 delägarna till ett skäligt pris. Gemensamt för alla delägare i projektet är deras behov av att trygga tillgången på kärnel till sin verksamhet och sina kunder till ett fast pris, som är oberoende av marknadspriserna och fluktuationerna i dessa. Fennovoimas delägare har redan nu ett verkligt behov av el.

Vem äger Fennovoima?

Bland Fennovoimas majoritetsdelägare finns inhemska lokala elbolag samt företag som använder elektricitet inom handeln och industrin. Dessa bildar Voimaosakeyhtiö SF, som äger 66 procent av Fennovoima. Kärnkraftsexperten E.ON Nordic är minoritetsdelägare i Fennovoima med en andel på 34 procent.

Är Fennovoima ett finländskt företag?

Ja. Två tredjedelar av Fennovoima ägs av finländska företag. Avsikten är inte heller att börslista Fennovoima, så ägarunderlaget kommer att förbli övervägande finskt också i fortsättningen. E.ON Nordic fungerar med sin andel på 34 procent som teknisk samarbetspartner och för med sig en gedigen kärnkompetens in i företaget.

Hur motiverar Fennovoima sitt projekt?

Delägarföretagen inom handeln och industrin behöver en garanti för att den skäligt prissatta elen räcker till, så att de kan bevara sin konkurrenskraft och förverkliga sina investeringar. Inga investeringsbeslut fattas om man inte är säker på att det finns tillgång till el. Utan investeringar bevaras inte arbetsplatserna i Finland. Delägarna i Fennovoima sysselsätter sammanlagt mer än 90 000 människor direkt.
Fennovoimas delägares andel av elförbrukningen i Finland uppgår till nästan 30 procent utan betydande egen elproduktionskapacitet. Från Fennovoimas kraftverk skulle de också få enbart hälften av den el de behöver.

För det andra är ägandet av elproduktionen i Finland mycket koncentrerat. Då Fennovoimas projekt förverkligas, växer de lokala elbolagens och det sysselsättande näringslivets ägarandel märkbart. Den ökande konkurrensen gynnar alla elanvändare, också hushållen.

För det tredje för kärnkraftverket med sig välfärd till den trakt där det placeras. Under byggnadsskedet ger kraftverket och dess indirekta effekter upphov till en arbetsmängd i Finland som motsvarar uppskattningsvis 20 000–40 000 årsverken. Under driftskedet sysselsätter kraftverket 300–400 personer direkt, och indirekt sysselsätts också ett stort antal underleverantörer inom exempelvis inkvarterings- och transportbranschen. Under drifttiden ger kraftverket placeringskommunen inkomster på flera miljoner euro per år i form av fastighets- och inkomstskatter. Mera information om fördelarna för placeringskommunen finns i avsnittet om Regionalekonomiska effekter.

Dessutom förbättrar det nya kärnkraftverket servicesäkerheten inom den finländska elproduktionen. Kärnkraften minskar beroendet av importel, och den nya placeringsorten bidrar till att elproduktionen får en större geografisk spridning,

De regionalekonomiska effekterna av det nya kärnkraftverket

Vad har kommunen och kommuninvånarna för nytta av att ett kärnkraftverk placeras i kommunen?

Fennovoimas kärnkraftverksprojekt skapar nya arbetsplatser på orten och ökar kommunens skatteinkomster. Dessutom stimulerar det näringsverksamheten på många sätt. Unga och aktiva människor flyttar till regionen. På så sätt vitaliseras också kultur- och fritidsverksamheten.

Hur många konkreta arbetsplatser ger kärnkraftverket lokalbefolkningen? Hur stor blir inflyttningen till kommunen?

Under kärnkraftverkets drifttid, dvs. under tiotals år, beräknas kraftverket direkt sysselsätta 300–400 personer per år och många gånger fler genom underleverantörskedjorna. Regionens befolkningsmängd ökar permanent med flera hundra invånare.

Under byggnadsfasen kan som mest cirka 3 500 personer arbeta på byggplatsen för kärnkraftverket.

• Kommunalskatteinkomster på 2,8–4,5 miljoner euro om året i de ekonomiska regionerna under byggnadsfasen, fastighetsskatteinkomster för placeringskommunen i enlighet med graden av färdigställande.
• Inom den ekonomiska regionen är sysselsättningseffekten 500–800 årsverken per år.
• I och med projektet vitaliseras näringslivet i den ekonomiska regionen, och efterfrågan på privata och offentliga tjänster växer.
• Hur många av dessa arbetstagare som bosätter sig permanent inom kommunens område beror på kommunens egna val och dess förmåga. Dessa arbetstagare sätter värde på precis samma saker som de nuvarande kommuninvånarna.

För vilka slags yrken och för vilken utbildning skulle kärnkraftverket erbjuda arbete?

Det behövs personal för fyra huvuduppgifter: driften av kärnkraftverket, underhållet, den tekniska planeringen och administrationen. Det behövs personal från alla olika utbildningsnivåer. På grund av de stränga säkerhets- och kvalitetskraven inom kärnkraften behöver man mer högskoleutbildad personal än vad som behövs inom exempelvis processindustrin. Drifts- och underhållsverksamheten sköts av ingenjörer inom olika tekniska områden (bl.a. maskin-, el-, automations-, process- och informationsteknik).

Man försöker utjämna arbetstagarnas olika erfarenheter och arbetshistorik med hjälp av den utbildning som kärnkraftverksbolaget själv arrangerar. Personalen i kontrollrummet får den allra längsta utbildningen. De får flera års utbildning, som omfattar övningar med kontrollrumssimulatorer och olika kurser.

Ökar skatteinkomsterna? Är det säkert att avkastningen av från fastighetsskatten ligger kvar på den förväntade nivån innan anläggningen färdigställs? Är kommunen fortfarande självständig då, eller hamnar skatteinkomsterna i större fickor?

Skatteinkomsterna ökar betydligt tack vare den fastighetsskatt som Fennovoima betalar till kommunen. Skatter kommer med säkerhet att uppbäras också efter att kraftverket har färdigställts, och dessa används för att finansiera det gemensamma utbudet av tjänster på ett eller annat sätt. Fennovoima kan inte påverka hur de uppburna skatteinkomsterna används.

Får invånarna i kärnkraftverkskommunen elektricitet till nedsatt pris?

Fennovoima producerar el till sina delägare till självkostnadspris. Bland Fennovoimas delägare finns ett stort antal regionala och lokala elbolag och elverk, som med hjälp av Fennovoimas kraftverksanskaffning håller elpriset på en rimlig nivå för sina kunder. Hushållen kan få el till ett så förmånligt pris som möjligt genom att konkurrensutsätta elleverantörerna.

Hur mycket kommer byggnadsskedet (planläggning, infrastruktur) att kosta kommunen? Finns detta budgeterat?

Den lagstadgade miljökonsekvensbedömningen (MKB:n) och planläggningen medför inga extra utgifter för kommunen. Därtill bär Fennovoima sin del av kostnaderna för byggandet av de tekniska förutsättningarna, som exempelvis vägnätet och vatten- och avfallshanteringen på orten.

Tvångsinlöser man tomterna i strandområdet om ägarna inte är villiga att sälja?

Fennovoimas målsättning är att markaffärerna ska vara frivilliga. Tomtaffärerna görs i normal ordning med markägarna, och villkoren är rejäla och ekonomiskt sett mycket lönsamma för säljaren. Fennovoimas mål är att ingen – inklusive markägarna i området – ska behöva lida ekonomisk skada av kärnkraftverket. Fennovoima strävar från första början efter ett gott samarbete med grannarna.

Är Euraåminnes ekonomi i skick tack vare kärnkraftverket?

Den kommunala ekonomin har ett gott underlag exempelvis i Euraåminne. I jämförelse med läget i många grannkommuner ligger de ekonomiska marginalerna i Euraåminne på en god nivå. Det är i många avseenden lättare för förtroendemännen och tjänsteinnehavarna att fatta beslut som gäller kommunens ekonomi. Alla byskolor fungerar, man har en modern äldreomsorg, idrotten och kulturplatserna är i skick och skatteprocenten har alltid varit skälig.

Man måste dock alltid komma ihåg att hålla fötterna på jorden och huvudet kallt. Ödmjukhet är en dygd också i det här sammanhanget.

Beslutsfattandet

På vilket sätt kan finländarna uttrycka sina åsikter och delta i den diskussion som rör projektet?

Det finns många faser i tillstånds- och byggprocessen för kärnkraftverket. Fennovoima har förbundit sig att låta processen framskrida i nära och öppen interaktion med myndigheterna, medborgarna, experterna och de övriga parterna.

Den lagstadgade miljökonsekvensbedömningen (MKB:n) ger medborgarna möjlighet att få information om kärnkraftverksprojektet och delta i projektets planerings- och beredningsfaser. Under de olika skedena i MKB-processen ordnas bland annat diskussionstillfällen som är öppna för alla på var och en av de alternativa placeringsorterna. Hörande av medborgarna ingår också alltid i de egentliga tillståndsfaserna, som påbörjas senare. Planläggningsprocessen innefattar exempelvis skeden som omfattar medborgardeltagande och hörande av medborgarna.

Måste det föreligga ett fullmäktigebeslut om att man får göra en MKB i kommunen?

Nej, det behövs inte, eftersom man bara utreder miljökonsekvenserna av projektet i MKB-förfarandet. Man ger alltså inte Fennovoima lov att genomföra projektet. Först efter miljökonsekvensbedömningen, eller MKB:n, lämnar Fennovoima in en ansökan om principbeslut till arbets- och näringsministeriet. I processen för principbeslutet ingår ett skede, där man ber kommunfullmäktige ta ställning till kärnkraftverksprojektet.

Vem bestämmer sist och slutligen om Finland får ett nytt kärnkraftverk eller inte?

Om förverkligandet av det projekt som rör uppförandet av ett nytt kärnkraftverk beslutar i Fennovoimas fall bolaget och dess ägare. Fennovoimas vilja och planer räcker dock inte ensamma till för att förverkliga projektet, eftersom det enligt kärnenergilagen också krävs ett godkännande på det nationella och kommunala planet.

Enligt kärnenergilagen förutsätter uppförandet av ett nytt kärnkraftverk att ett principbeslut fattas av statsrådet och fastställs av riksdagen. Man ansöker om principbeslutet med en ansökan riktad till statsrådet. Arbets- och näringsministeriet ber bland annat Strålsäkerhetscentralen, miljöministeriet och den planerade placeringsorten för kärnkraftverket om utlåtanden om ansökan. Allmänheten har rätt att ge ministeriet sin åsikt om ansökan.

I samband med behandlingen av ansökan om principbeslut tar statsrådet och riksdagen de inkomna utlåtandena och åsikterna i beaktande och överväger huruvida uppförandet av kärnkraftverket är förenligt med samhällets helhetsintresse. En ovillkorlig förutsättning för ett positivt principbeslut är ett positivt utlåtande från både placeringskommunen och Strålsäkerhetscentralen.

En förutsättning för att projektet ska framskrida är att statsrådet i ett senare skede beviljar byggnadstillstånd och driftstillstånd. Till dessa hör också offentliga höranden. Fennovoima skaffar alla beslut och tillstånd som krävs för projektet på det sätt som lagen förutsätter.

Hur ser den nuvarande tidtabellen för Fennovoimas projekt ut?

Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) blev färdig i oktober 2008 och överlämnades till arbets- och näringsministeriet, som fungerar som kontaktmyndighet. Därefter läggade arbets- och näringsministeriet fram beskrivningen för utlåtanden och åsikter. Möten för allmänheten hölls på orterna i november 2008. MKB-processen, inklusive alla utlåtanden, är färdig i början av år 2009.

Ansökan om principbeslut lämnas in till statsrådet senast i januari 2009. Den färdiga MKB-beskrivningen bifogas ansökningen jämte de övriga utredningarna. I ansökan presenteras också de möjliga placeringskommunerna för kärnkraftverket, dvs. Pyhäjoki, Strömfors och Simo.

Under åren 2009–2010 fattar riksdagen beslut om byggandet av det nya kärnkraftverket. Fennovoima inleder byggnadsarbetena för kraftverket år 2012, om man får tillstånd. Kärnkraftverket skulle börja producera el år 2018–2020.

Kärnsäkerhet och strålning

Hur stor är risken för en kärnolycka?

Risken för en allvarlig kärnolycka är mycket liten i de moderna kärnkraftverken. Kärnkraftverket är försett med flerfaldiga säkerhetssystem, som automatiskt upptäcker störningar i anläggningens verksamhet. För att ett störningstillstånd ska kunna utvecklas till en olycka måste flera säkerhetssystem ge vika samtidigt, vilket är mycket osannolikt.

De tekniska lösningarna i anläggningen och det flerfaldiga skyddet säkerställer att inga sådana ämnen som inte hör hemma i miljön släpps ut i omgivningen ens i en olyckssituation. Trots att olycksrisken är mycket liten bereder man sig på följderna av en olycka bland annat genom att planera befolkningsskyddsåtgärderna på förhand och genom att begränsa den fasta bosättningen i den omedelbara närheten av kärnkraftverket. Strålsäkerhetscentralen övervakar noggrant planeringen, byggandet och driften av kärnkraftverket.

Avger kärnkraftverket strålning?

De radioaktiva ämnena som finns i kärnkraftverket avger strålning, men strålningen dämpas med hjälp av väggarna i konstruktionerna och byggnaden. I de utrymmen i kraftverket där människor rör sig ligger strålningsnivåerna på samma nivå som den naturliga bakgrundsstrålningen eller lägre.

Utsläppen av radioaktiva ämnen i miljön under driften av anläggningen begränsas till en mycket låg nivå. I Finland utsätter den naturliga bakgrundsstrålningen – bland annat från jordmånen och rymden – invånarna i kärnkraftverkens omgivningar för en många tusen gånger större stråldos än vad utsläppen från kärnkraftverken gör. De radioaktiva utsläppen från ett torvkraftverk är exempelvis större än utsläppen från ett kärnkraftverk. Kärnkraftverket har alltså ingen inverkan ens på den strålning som de närmaste invånarna utsätts för.

Hur mycket strålning avger exempelvis de fiskar som har simmat i kondensvattnet?

Alla fiskar, såväl som övriga djur, innehåller naturligt radioaktiva ämnen. Den strålningsbelastning som dessa utsätter människan för är mycket liten. De radioaktiva utsläppen som driften av kärnkraftverken ger upphov till är så små, att den ökning som dessa orsakar inte har någon betydelse i jämförelse med bakgrundsstrålningen.

Ger boende eller sommarstugevistelser i närheten av kärnkraftverket upphov till cancer på lång sikt?

Nej. Utsläppen av radioaktiva ämnen från ett kärnkraftverk som är i drift begränsas till en så låg nivå att de inte har någon skadlig effekt ens i den omedelbara omgivningen kring kärnkraftverket. Den kalkylmässiga risken för att få cancer på grund av utsläppen från ett kärnkraftverk som en följd av att man bor bredvid kraftverket i 100 år är ungefär fem miljontedelar (1/200 000); sannolikheten för att en finländare får cancer av andra orsaker under sin livstid är ungefär 1/3.

Exakta uppgifter om strålningsutsläppen från de finländska kärnkraftverken samt om strålningens effekter på hälsan finns på Strålsäkerhetscentralens webbplats.

Kan man fortsätta att plocka och äta bär och svamp på placeringsorten för kärnkraftverket?

Eftersom utsläppen är så små under kärnkraftverkets drifttid, kan man röra sig i kärnkraftverkets omgivning samt plocka och äta bär och svamp. Det går också bra att äta fisken i området.

De begränsningar i förtäringen av svampar och fisk som i Finland har haft kopplingar till radioaktiva ämnen har härstammat från det radioaktiva nerfall som Tjernobylolyckan gav upphov till. För närvarande har Strålsäkerhetscentralen inte satt upp gränser för förtäringen av naturprodukter.

Livsmedelsverket ger samlade rekommendationer och direktiv för förtäringen av naturens gåvor. I dessa direktiv ingår också de begränsningar och rekommendationer som Strålsäkerhetscentralen har satt upp. I nuläget har Livsmedelsverket satt upp rekommendationer som syftar till att begränsa intaget av fisk på grund av halterna av kemiska miljögifter (dioxin, PCB och kvicksilver). Mer information om detta finns bland de intagsrekommendationer som finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Miljökonsekvenser

Vilka skador eller risker kan kärnkraftverket ge upphov till på orten?

Byggplatsen för kärnkraftverket är omfattande. Under byggarbetet ökar trafiken och bullret i närområdet. Byggskedet räcker 6-8 år.

Efter att kärnkraftverket har färdigställts kan den mest synliga skadliga effekten anses vara de stora byggnaderna som hör till kraftverket. Under kraftverkets drifttid håller det varma kylvattnet det närliggande vattenområdet isfritt på vintern, gör det svårare att röra sig på isen i närområdet samt påverkar flora och fauna genom att gynna arter som trivs i värme och medföra olägenheter för arter som trivs i kyla.

Hur stor måste den tomt som reserveras för kärnkraftverket vara?

Fennovoima bör förfoga över markområdet på minst ungefär en kilometers avstånd från anläggningen, varför arealen på det egentliga området för kärnkraftverket blir minst cirka 150 hektar. Dessutom ligger en del konstruktioner – såsom vägarna och elledningarna till anläggningen samt eventuellt en del av kylvattentunnlarna – utanför detta område. Fennovoima förfogar tillräckligt med markområde på alla alternativa förläggningsorter.

Vilka begränsningar ställs upp för den fasta bebyggelsen och invånarna i närheten av kärnkraftverket?

Enligt Strålsäkerhetscentralens direktiv bör den fasta bosättningen inom det skyddsområde som sträcker sig till cirka 5 kilometers avstånd från kraftverket vara mindre än 200 personer. Båda de numeriska värdena är riktgivande.

Mer information finns på Strålsäkerhetscentralens webbsidor: Kriterier gällande kärnkraftverkets förläggningsplats.

Hur går det med bosättningen och fritidsbosättningen i närområdena, om kärnkraftverket byggs?

Utanför det anläggningsområde som sträcker sig till cirka en kilometers avstånd från kraftverket kan fritidsbosättningen kvarstå som förut. Nya hus som är avsedda för permanent boende eller betydande industri kan inte byggas i någon större omfattning inom skyddsområdet på fem kilometer, eftersom den permanenta bosättningen bör bestå av mindre än 200 personer. Denna punkt beaktas i kommunens planläggning.

I närområdena kring Lovisa och Olkiluoto finns fritidsbosättning. Samma situation kan fortgå i alla de alternativ som Fennovoima presenterar.

Vad innebär skyddszonen i praktiken?

Förutom för att minska sannolikheten för olyckor fäster man också särskild uppmärksamhet vid säkerheten i driften av kärnkraftverket för att begränsa följderna av en eventuell olycka.

Enligt Strålsäkerhetscentralens anvisningar fastslås en skyddszon i närheten av kärnkraftverket. Skyddszonens avsikt är att säkra att regionens befolkning kan evakueras effektivt vid en olycka.  Med hjälp av moderna tekniska lösningar och förbättrade säkerhetssystem är sannolikheten att en sådan olycka sker; mindre än en gång på en miljon år. Under kärnkraftverkets normala drift medförs inga hälsorisker på omgivningen. Därför behövs ej skyddszonen vid normal drift.

Hur bullersamma är kärnkraftverken?

Ett kärnkraftverk är tämligen bullerfritt. Kärnkraftverkets ventilationssystem ger i någon mån upphov till brus. Provkörningarna av anläggningarna, såsom de tidsbegränsade testningarna av säkerhetsventilerna och de dieselgeneratorer som vid behov fungerar som reservkraft, ger tidvis upphov till en viss grad av buller i omgivningen. Däremot ökar bullret i närområdet under byggarbetet.

På vilket sätt påverkar kylvattnet från kraftverket miljön på kärnkraftsorten?

Det vatten som kyler ner kärnkraftverkets ångturbiner värms upp 10–12 grader. Detta gör att området i närheten av utloppsöppningen för kylvattnet hålls isfritt under vintern.

Ju kallare vatten som finns tillgängligt för att kyla ner turbinen, desto bättre är det med tanke på kraftverkets verkningsgrad. Därför tas vattnet från ett så stort djup som möjligt, vilket gör att temperaturen är under tio grader också på sommaren.
Bedömningen av kylvattnets miljökonsekvenser är en central del av MKB-utredningen.

Ökar mängden alger?

Algmängden kan öka som en följd av det varma kylvattnet. Genom omsorgsfull planering av utloppsplatsen för kylvattnet kan man minska skadeverkningarna av det varma vattnet.

Kommer någon att våga flytta till kommunen, när några ändå flyttar bort? Hur stor kommer utflyttningsöverskottet att bli?

Projektet medför tvärtom att flera tusen människor flyttar till orten under byggskedet och att flera hundra personer till bosätter sig där permanent. Detta har man redan upplevt i Euraåminne och Lovisa. Tomterna och stugorna i närområdet kan förväntas vara efterfrågade åtminstone av anläggningens arbetstagare.

Vilka effekter har kraftledningen på miljön och människorna?

Man har gjort omfattande undersökningar av hur människan påverkas av det elektromagnetiska fält som finns kring kraftledningarna. I normala fall kan man vistas också precis under kraftledningarna utan begränsningar. Stamnätsbolaget Fingrid ser till att kraftledningarna placeras på sådana ställen i terrängen att de inte går i närheten av några bostäder, vilket gör att de elektromagnetiska fälten inte utsträcker sig till bostäderna. Ledningsgatan är ett flera tiotals meter brett, trädlöst område, som röjs regelbundet.

Mer information finns på Fingrids webbplats, exempelvis på sidan ”Frågor som ofta ställs”.

Uranet och kärnavfallet

Räcker världens urantillgångar? Kunde man förutspå den explosionsartade prisstegringen på uran?

De nu kända urantillgångarna, som ligger på dagens prisnivå, uppskattas räcka i åtminstone 80 år. De tilläggstillgångar som kan utnyttjas till högre kostnader är betydligt större än så. Uran, som är ett ganska vanligt grundämne, finns i jordmånen och till och med i havsvattnet. Man börjar inte bryta nya gruvor förrän det är ekonomiskt motiverat.

Kärnel är en kapitalintensiv produktionsform, där anläggningssäkerheten, konstruktionerna och de tekniska lösningarna kostar. Bränslets andel av elpriset ligger endast i storleksklassen 15 %, medan den exempelvis är över 50 % i kolkraftverk. En fördubbling av priset på uran skulle påverka priset på kärnel med någon enstaka procent.

Var skaffas uranet till Fennovoimas kraftverk? Blir det i framtiden nödvändigt att bryta det också i Finland?

Fennovoima börjar skaffa uran först när produktionsstarten ligger närmare i tiden. Fennovoimas projekt förutsätter inte uranbrytning i Finland. Att uranet bryts i Finland skapar inga speciella fördelar för gruvbolaget, eftersom framställningen av det bränsle som används i finländska kraftverk i vilket fall som helst sker utomlands.

Uran produceras i ett stort antal länder, bland annat i Kanada och Australien, och finns tillgängligt på råvarumarknaderna, på samma sätt som många andra basmetaller, såsom järn, stål, koppar och guld.

På vilket sätt transporteras uranet till anläggningen? Måste det finnas en järnväg för detta ändamål?

Uranet transporteras till kärnkraftverket i form av färdiga bränsleelement (knippen). Det färska bränslet avger ingen strålning, vilket innebär att inga specialarrangemang behövs för transporterna, som alltså kan utföras i form av normala landsvägstransporter. Det kärnkraftverk som Fennovoima planerar att bygga skulle förbruka 30–60 ton, dvs. några långtradarlaster, färskt bränsle per år.

På vilket sätt forslas avfallet bort? Måste det finnas en järnväg för detta ändamål? Är transporten farlig?

Det använda kärnbränslet kan transporteras landsvägsledes, till havs eller järnvägsledes, eller genom en kombination av dessa. Någon järnväg behövs inte, eftersom havs- eller landsvägstransporter är möjliga.

Det nya, oanvända kärnbränslet är inte farligt för människan. Däremot avger det använda bränslet – det högaktiva kärnavfallet – strålning och är livsfarligt för människan, om man inte skyddar sig mot strålningen. Ett vattenlager på några meter dämpar exempelvis strålningen till samma nivå som bakgrundsstrålningen i naturen. Då är det ofarligt att hantera bränslet.

Under driften av kärnkraftverket bildas låg- och medelaktivt kraftverksavfall, såsom de filtermassor som används vid reningen av processvattnen samt den aktiverade utrustning som slutförvaras i berggrunden på anläggningsplatsen.

Är det säkert att Fennovoima får till stånd ett avtal om förvaring av avfallet i Olkiluoto?

I Finland har man fattat ett principbeslut om slutförvaringslösningen för det använda kärnbränslet. Enligt detta principbeslut ska allt kärnavfall som har producerats i Finland slutförvaras djupt nere i berggrunden på en enda plats. Ärendet har avgjorts av landets regering och riksdag, och den plats som har valts är Olkiluoto i Euraåminne. Slutförvaringen sköts av Posiva Oy.

Fennovoima för diskussioner om ärendet med delägarna i Posiva samt med myndigheterna. Vi på Fennvoima är bergsäkra på att en lösning som gör alla parter nöjda kommer att nås.

Varför pågår det fortfarande en säkerhetsundersökning i anknytning till slutförvaringen av kärnavfallet? När påbörjas slutförvaringen tidigast?

Enligt statsrådets principbeslut planerar man att inleda slutförvaringen av det använda kärnbränslet som har producerats i Finland år 2020, i Olkiluoto i Euraåminne. Syftet med det forsknings- och byggnadsskede som nu pågår är att säkerställa säkerheten i slutförvaringen på 500 meters djup.

Slutförvaringen av det använda kärnbränslet från Fennovoimas kraftverk blir aktuell tidigast cirka 20 år efter att anläggningen tagits i bruk, dvs. om ungefär 30 år. Det använda bränslet måste nämligen få svalna i ett mellanlager i åtminstone en så här lång tid innan slutförvaringskapseln tillsluts.

Kostnader

Hur mycket skulle Fennovoimas kärnkraftverk kosta?

Priset på kärnkraftverket beror på huruvida man bygger ett kraftverk med en eller två reaktorenheter. Att bygga en reaktorenhet med en effekt på 1 500–1 800 MW skulle enligt uppskattning kosta cirka fyra miljarder euro. Att bygga en anläggning med två reaktorenheter och en effekt på 2 000–2 500 skulle kosta ungefär sex miljarder euro.

Vilken typ av trafikförbindelse behöver kraftverket och när byggs en sådan?

En normal landsväg som håller för tunga transporter kommer att leda till kraftverksområdet. Vägen byggs först när riksdagen har beviljat tillstånd för projektet och man börjar förbereda byggnadsarbetena för kraftverket. Man uppskattar att detta kommer att inträffa år 2011.

Dessutom behöver kraftverket en fartygsled redan under byggtiden. Farleden kommer framför allt att användas för transporterna av stora komponenter. Djupet på farleden är åtminstone cirka fem meter.

Vem betalar för förbindelsearrangemangen och de övriga nödvändiga trafikarrangemangen, exempelvis lederna för lätt trafik?

Vägförvaltningen och kommunen ansvarar för de nödvändiga vägändringarna och planeringen av dessa. Fennovoima samarbetar med dessa parter.

Räcker de nuvarande kraftledningarnas kapacitet till för det nya kraftverkets behov? Måste man bygga nya bredvid? Hur påverkar detta elöverföringspriset?

Fingrid ansvarar för planeringen och förverkligandet av riksnätet. Förstärkningar och utvidgningar av det finländska stamnätet görs även om man inte bygger något nytt kärnkraftverk. En anslutning till stamnätet kräver en egen planering på var och en av de alternativa placeringsorterna. De exakta planerna färdigställs då beredningen av projektet framskrider. Alla kostnader tas i beaktande då man bedömer projektets lönsamhet.

Om det projekt som nu planeras förverkligas, bygger man då en andra och en tredje anläggning på samma plats härnäst?

Fennovoimas målsättning är att bygga ett kärnkraftverk. I den miljöbedömning som görs under år 2008 granskar man ett kärnkraftverk som producerar el med en effekt på 1 500–2 500 MW. Kraftverket kan ha en reaktor, varvid dess effekt skulle vara 1 500–1 800 MW, eller två reaktorer med en eleffekt på 1 000–1 250 MW vardera.

Fennovoima anser att det är för tidigt att diskutera tillbyggnader som skulle ske efter detta. Om man så småningom överväger att bygga nya anläggningsenheter, tar statsrådet och kommunen ställning till varje enskilt projekt i de MKB-utredningar och principbeslut som rör dessa.

Tvingas samhället stå för kostnaderna för slutförvaringen efter att kärnkraftverket har stängts?

Kostnaderna för hela slutförvaringen samlas in på förhand genom priset på el och läggs till en kärnavfallsfond. Slutförvaringen medför inga kostnader för samhället eller skattebetalarna.

Har kostnaderna för kärnavfallet underskattats i Finland, så att medlen i kärnavfallsfonden inte kommer att räcka till?

Kärnavfallsfonden administreras av arbets- och näringsministeriet. Mängden medel som har samlats in till fonden granskas årligen, så att den motsvarar de kommande kostnaderna för avfallshanteringen. Kostnaderna uppskattas enligt den kunskap man har vid respektive tidpunkt, så att pengarna säkert ska räcka. Man har redan samlat in 1,6 miljarder euro till fonden för avfallshanteringen vid de nuvarande anläggningarna. Enligt en färsk EU-utredning är Finland och Sverige de enda EU-länderna som har täckt kostnaderna för avfallshanteringen och nedläggningen av kärnkraftverken till 100 procent.

Har kostnaderna för att lägga ner kärnreaktorerna, dvs. cirka 150 000 euro/MW (VTT 1999), underskattats, när de förverkligade kostnaderna uppgår till cirka 1,4–4,6 miljoner euro/MW (Wise 1998)?

Myndigheterna granskar de demonteringsplaner för kärnkraftverken som ska tillämpas i Finland och de uppskattade kostnaderna för dessa varje år. Planerna uppdateras alltid vid behov. Fennovoimas kärnkraftverk grundar sig på lättvattenreaktorteknik, som man redan har erfarenhet av att avveckla. Man har därmed en säker grund att bygga kostnadsberäkningen på.

I Wises publikation Problems of decommissioning nuclear facilities (Wise News Communique, January 23, 1998) berättar man om gamla reaktorer, för vilka nedläggningskostnaderna har legat mellan 1,21 och 4,032 miljoner USD/MW. Med dagens växelkurs 1,4554:1 skulle intervallet vara 831 000–2,77 miljoner euro/MW. Nedläggningskostnaderna per effekt för de gamla reaktorerna stiger som en följd av två faktorer: att reaktorn är liten till storleken eller att tekniken är mer komplicerad än normalt.

I Wises publikation nämns fyra reaktorer, av vilka tre är av typen lättvattenreaktorer. Deras effekt har varit mycket liten (Shippingport 72 MW, Niederaichbach 100 MW och JPDR 45 MW), vilket gör att den verkliga kostnaden har varit ganska skälig, fastän summan ser stor ut när den uttrycks per effektenhet (MW). Den fjärde av reaktorerna som nämns är den stora, franska, natriumkylda bridreaktorn Superphenix, som blir dyr att lägga ner på grund av de besvärliga materialen (natrium) samt som en följd av andra orsaker som är typiska för bridreaktorer, men ogynnsamma med tanke på nedläggningen.

Hur går demonteringen av kärnkraftverket till?

Kärnkraftverket läggs ned då dess driftsålder är slut, efter cirka 60 års användning. Då placeras de radioaktiva ämnena som finns i konstruktionerna och utrustningen i slutförvaringsutrymmet på anläggningsplatsen. Det övriga materialet är sådant avfall som normalt uppstår vid rivningen av en industribyggnad och kan därför återvinnas. Det använda kärnbränslet hanteras separat och transporteras till det egna systemet av slutförvaringsgrottor.

Kan ett kärnkraftverk egentligen någonsin rivas helt och hållet?

Man kan riva kraftverket och återställa området till naturtillståndet helt och hållet. Det finns flera exempel på detta i världen.

Är det inte så, att kärnkraften får cirka 8,5 miljoner euro i indirekt stöd av staten varje år, vilket gör att driften årligen ger upphov till motsvarande utgifter för staten (HIM 2000)?

Kärnkraften får inget stöd av staten, varken direkt eller indirekt. Kostnaderna för övervakningen av kärnkraftverken, bland annat i samband med Strålsäkerhetscentralens verksamhet, debiteras de aktörer som övervakas, närmast kraftbolagen. Dessutom samlar man in en extra avgift, som liknar avgifterna för avfallshanteringen, av kraftbolagen. Dessa medel används för att stöda forskningsverksamhet i anknytning till kärnsäkerheten. Arbets- och näringsministeriet (ANM) administrerar också dessa tillgångar och därför syns summorna i ANM:s budget. Detta är en viktig del av en ansvarsfull användning av kärnkraft i Finland. Frågan regleras i kapitel 7A i kärnenergilagen 11.12.1987/990.

Är det inte så att kärnkraftsindustrins ersättningsskyldighet i händelse av en olycka enbart uppgår till 280 miljoner euro, fastän en kärnolycka i Finland enligt uppskattning kan kosta så mycket som 16,8 miljarder euro?

Kärnanläggningens innehavare har ett obegränsat ansvar enligt den ändring av kärnansvarslagen 23.6.2005/493 som godkändes år 2005. Anläggningsinnehavaren måste skaffa en ansvarsförsäkring för kärnskador på minst 700 miljoner euro. Därtill har lokaliseringsstaten ett ansvar på 500 miljoner euro och den internationella avtalsgemenskapen ett ansvar på 300 miljoner euro. Totalt sett har kärnansvaret alltså täckts till ett belopp av minst 1 500 euro med hjälp av försäkringar och avtal.

Tidigare har ansvaret varit begränsat till en särskild dragningsrätt på 175 miljoner (Special Drawing Right, SDR), som idag motsvarar nästan exakt 175 miljoner euro. Lagen som ändrades år 2005 gäller inte ännu, eftersom den ändring i det allmänna avtalet i Paris från 2004 som finns bakom lagändringen inte ännu har förts in i alla avtalsländers lagstiftning. Arbets- och näringsministeriet förutspår att det obegränsade ansvaret träder i kraft i Finland senast år 2010, dvs. flera år innan verksamheten inleds vid Fennovoimas kärnkraftverk. Fennovoima följer alla nationella och internationella lagar och bestämmelser samt skaffar de försäkringar som verksamheten förutsätter.

Genom att placera kärnkraftverket på långt avstånd från bosättnings- och industricentra kan man minska de uppskattade kostnaderna betydligt också när det gäller de allvarligaste olyckorna. Låt oss i synnerhet konstatera att en kärnolycka inte ger upphov till akut livsfara i omgivningen kring anläggningen, och man kan effektivt minska hälsoeffekterna av en olycka med hjälp av beredskapsåtgärder och räddningstjänsten. Följderna av en eventuell kärnolycka består således huvudsakligen av ekonomiska förluster. För att ersätta dessa har anläggningsinnehavaren den ovan nämnda ansvarsförsäkringen och i sista hand ett obegränsat ansvar.